Den grågröne piccolon

  Le Groom vert-de-gris, med manus av Yann och teckningar av Olivier Schwartz

Mina föräldrar köpte med sig ett jävla bra seriealbum till mig från Frankrike, som jag äntligen fick lägga vantarna på häromdagen. Sedan några år tillbaka låter det belgiska serieförlaget Dupuis olika tecknare fritt tolka seriefiguren Spirou, och boken jag äntligen fick tag på var nummer fem: "Le groom vert-de-gris" (Den grå-gröne piccolon).

  här är också en länk till en youtube-trailer för boken

Om man inte är blind eller sinnessjuk så ser man att det här är en sjukt vacker och vältecknad serie. Jag kan däremot säga att handlingen utspelar sig i Bryssel under den nazistiska ockupationen. Spirou jobbar som piccolo på hotel Moustique, som rekvisitionerats av tyska krigsmakten att användas som Gestapo-högkvarter. Det är givetvis upplagt för nazi-intriger, dubbelspionage, motståndsrörelser i skogen, gömda brittiska flygare och gömda snygga judiska tjejer, samt absurda upptåg och uppfinningar av Nicke/Fantasio, men också en väl tilltagen portion galna vetenskapsmän, swingpjattar, boxare och köttsmuggling. Var det allt? Nej! En stor del av dialogen är dessutom på halvt obegriplig Bryssel-slang, eller snarare en pidgin på franska och flamländska. Och dessutom, dessutom är boken helt fulproppad med referenser till andra spirou-album och andra belgiska serier.

 Hur många referenser hittar DU i den här bilden?

... Och av ett sammanträffande (eller?) ska jag ägna veckan åt att översätta ett förord till nästa del av inbundna nyutgåvan av gamla Spirou från 40-60-talet. Och så skicka Loka Kanarps Pärlor och Patroner till tryck. DET, gott folk, blir en bok man lyfter på hatten för.