torsdag 4 november 2010
Kvällens ritpyssel blev en djungel. Det var länge sen nu, men jag har ju vart ett par gånger i några olika djungler. En felaktig sak man ofta ser i avbildningar av djungel är att det ligger en prydlig gräsmatta på marken. Djungelns golv består av gul sand och gamla löv. Jag antar att all näring är uppsugen redan. Lianer finns det däremot gott om, fast de är ganska hårda och träiga, och inte som mjuka rep, som jag trodde när jag var liten.
Den här bilden kanske blir bakgrund i en animerad film en dag, vi får se.
tisdag 2 november 2010
My kollar på datorn
Snart ska jag hotta upp bloggen och börja posta bilder i parti och minut.
Location:Hornsgatan,,Sverige
måndag 6 september 2010
onsdag 28 juli 2010
Surfserier
Här är två olika färgläggningar av en vinjettbild till en serie som jag snart ska börja rita. Den första är vanlig hink i photoshop och den andra är med texturer hämtade från www.cgtextures.com. Texturerna är lite himmel, lite vatten och så ganska mycket betong, plus vanliga färglager, mer eller mindre transparanta. Hade jag varit smart och proffsig så hade jag lagt texturerna i ett eget lager, men jag är blott en glad amatör, så jag liksom geggade på bara.
Texturgrejen är inspirerad av Elin Fahlstedt, men hon vet hur man gör det på riktigt. Kolla in hennes blogg! Hon ska debutera med en seriebok på Kolik i vår också, som heter Umbra. Mer om det senare...
lördag 24 juli 2010
måndag 19 juli 2010
Tar vi ett kort på barnen i sommartid...
För ett par veckor sedan badade jag och My och Ivan i en plaskdamm i Malmö. Bredvid pölen stod en karl med stor kamera och plåtade. My drog öronen åt sig:
- Vad håller han på med? Är det en pedofil?
Jag hajade till lite, men sen tänkte jag, ok, tänk om det är så, och så går han hem och runkar till bilderna. Alternativt, tänk om jag och My skulle anmäla Ivan till att posera som barnmodell i Ellos-katalogen och så skulle någon pedofil runka till de bilderna. Vad är skillnaden?
Anledningen till att jag tar upp det här är alltså att en översättare av Japansk manga dömts till böter för barnpornografibrott därför att han hade 30 teckningar av nakna omyndiga personer i sin ofantliga samling av manga. Och vi vet ju alla hur japansk manga är, den är knökfull med erotiserade flickor i skoluniformer.
Sexuella teckningar föreställande omyndiga personer är olagligt att inneha. Men inte texter, en porrnovell om våldtäkt på barn hade inte varit några problem. Bilder anses alltså fortfarande vara mer än bara en beskrivning av verkligheten, de har verkligheten i sig på ett sätt som inte text kan ha. Precis som ens själ sugs in i kameran när man blir fotograferad.
Bilder är ett hot mot samhället, anständigheten och de svaga, lättpåverkade själarna. Skräckserier väckte avsky och hat i USA på 50-talet, videovåld på 80-talet, datorspel på 90-talet osv. Och på senare år en ny variant av själen i fotografiet: om det råkar komma ut nakenbilder på en på nätet så är man besmutsad för all framtid, bilderna kommer surra runt därute för alltid, man blir aldrig en ren, obefläckad människa igen.
Å ena sidan tycker jag det är eländigt att den här stackars människan, översättaren, ska bli fälld på det här sättet, vilken fruktansvärd upplevelse att bli dömd för innehav av barnpornografi. Samtidigt känns det fantastiskt stort att jobba med teckningar, som har en makt över själar, makt över själva verkligheten.
Mannen vid poolen var en pappa visade det sig så klart. Men det är ju förstås ingen garanti för att han inte la upp bilderna på facebook, där de senare hittades av en snuskgubbe osv...
- Vad håller han på med? Är det en pedofil?
Jag hajade till lite, men sen tänkte jag, ok, tänk om det är så, och så går han hem och runkar till bilderna. Alternativt, tänk om jag och My skulle anmäla Ivan till att posera som barnmodell i Ellos-katalogen och så skulle någon pedofil runka till de bilderna. Vad är skillnaden?
Anledningen till att jag tar upp det här är alltså att en översättare av Japansk manga dömts till böter för barnpornografibrott därför att han hade 30 teckningar av nakna omyndiga personer i sin ofantliga samling av manga. Och vi vet ju alla hur japansk manga är, den är knökfull med erotiserade flickor i skoluniformer.
Sexuella teckningar föreställande omyndiga personer är olagligt att inneha. Men inte texter, en porrnovell om våldtäkt på barn hade inte varit några problem. Bilder anses alltså fortfarande vara mer än bara en beskrivning av verkligheten, de har verkligheten i sig på ett sätt som inte text kan ha. Precis som ens själ sugs in i kameran när man blir fotograferad.
Bilder är ett hot mot samhället, anständigheten och de svaga, lättpåverkade själarna. Skräckserier väckte avsky och hat i USA på 50-talet, videovåld på 80-talet, datorspel på 90-talet osv. Och på senare år en ny variant av själen i fotografiet: om det råkar komma ut nakenbilder på en på nätet så är man besmutsad för all framtid, bilderna kommer surra runt därute för alltid, man blir aldrig en ren, obefläckad människa igen.
Å ena sidan tycker jag det är eländigt att den här stackars människan, översättaren, ska bli fälld på det här sättet, vilken fruktansvärd upplevelse att bli dömd för innehav av barnpornografi. Samtidigt känns det fantastiskt stort att jobba med teckningar, som har en makt över själar, makt över själva verkligheten.
Mannen vid poolen var en pappa visade det sig så klart. Men det är ju förstås ingen garanti för att han inte la upp bilderna på facebook, där de senare hittades av en snuskgubbe osv...