Mötesanteckningar

Klicka

Ursula passar på att ta en cigarr i regnet

Det här är min nya seriefigur Ursula. Jag har skrivit två korta äventyr: Ursula och magnoliamysteriet samt Ursula och anarkisten (och bankirens hjärna).

Albina Pål Erland Bruno

Istället för att rita på serien som jag borde ritar jag sekelskiftesmänniskor. Utan cigaretter.

Barrikaderna

Det har vart två rena textinlägg på raken, så jag bjussar på en serie nu. Klicka för att förstora. Serien publicerades i Vänsterpartiets Första maj-tidning. Bon apetit!

Hur gör serietecknare?

Igår fick jag ett mejl från en frilansjournalist som ville veta lite mer om hur det där med serietecknare funkar. Jag tänkte att svaren kanske kan intressera fler. Är du serietecknare själv, spika gärna ihop en enkät. Längst ner har jag satt ihop det bästa frågorna så att man kan copypasta.

Vad är skillnaden mellan en illustratör och en serietecknare?

- En illustratör gör bilder. En serietecknare gör berättelser. Serietecknande är sjukt tidskrävande därför att man gör hela processen själv. Vi brukar vara avundsjuka på skribenter och illustratörer som bara behöver göra halva jobbet. Det enda som är ännu mer tidskrävande är väl animerad film, om man jobbar själv.

Hur tjänar en serietecknare pengar?

- En stor del av pengarna man tjänar på serier är genom publicering i olik tidningar och tidskrifter. Intresset i svensk press för att publicera alternativa serier istf. amerikanska massproducerade ligger bakom minst halva alternativserievågen i sverige. Annars är det ofta illustrationer, vissa gör layoutuppdrag, andra översättningar, vissa skriver artiklar, många försöker sig på barnböcker, många gör workshops, deltidsjobb på förlag, affischer, reklam osv. Många har också vanliga jobb, typ hemtjänsten, eller finjobb, typ journalist.

Hur ser en vanlig dag ut för en serietecknare?

- Jag jobbar dels med mitt förlag, Kolik Förlag, dels med mina egna serier, ibland med översättningar, ibland illustrationsjobb och ibland serier på beställning. Det är också en del mässor, särskilt i mars och april, samt bokmässan i september. Jag försöker jobba 9 till 5, måndag till fredag. Idealet vore att lägga 40% av arbetstiden på kontorsjobb och 60% på tecknande, men ofta blir det mer kontorsjobb.

Vilka jobb är det man drömmer om och vilka är "horuppdragen"?

- Drömmen är ju att få en heltidslön för att göra sin egen serie, precis som man vill ha den, och samtidigt få massa läsare. Sen är det stor skillnad på horuppdragen. Till att börja med bra betalt, det säger sig självt. De dåliga horuppdragen är där arbetsgivaren kommer med massa synpunkter under arbetsprocessen, eller vill att man ska göra om efteråt. Det värsta är när det drar ut på tiden. De bra horuppdragen är de där man har tydliga ramar och förutsättningar att jobba med från början, så man bara kan köra på tills det är klart och sen ta ut pengarna och gå hem och äta sin gamla filmjölk och fantisera om att få betalt för sin egen drömserie.

Vem äger alstret, serieteckningen?

- Normalt sett säljer man rätten att publicera vid ett tillfälle. Man kan också lägga på rätten att publicera på t.ex. nätet. Serietecknaren behåller alltid originalteckningarna, även om de kan vara till salu ibland, och behåller oftast rätten att ompublicera serien, tex om man samlar sina serier i en bok. Allt är till salu, men det normala är att man betalar för en publicering.

Hur ser nya eller unga serietecknares behov ut vs etablerade?

- Jag tror faktiskt att det är ganska likt. Ibland har man bra med jobb, ibland mindre. Jag började försörja mig på tecknandet 2005 och det har varit ungefär samma berg och dalbana sen dess, kanske lite lättare med tiden.

Vad har jag missat?

- Det värsta en serietecknare vet är att bli ombedd att rekommendera en ANNAN serietecknare till ett jobb man vill ha själv.

Vad är skillnaden mellan en illustratör och en serietecknare?

Hur tjänar en serietecknare pengar?

Hur ser en vanlig dag ut för en serietecknare?

Vilka jobb är det man drömmer om och vilka är "horuppdragen"?

Vem äger alstret, serieteckningen?

Hur ser nya eller unga serietecknares behov ut vs etablerade?

Vad har jag missat?

Dagens uppvärmningsteckning

Sekelskiftesmänniskor som röker, det är det enda som rör sig i min hjärna.

P1-pratet uppe på nätet

Kolla in, med öronen alltså, HÄR, när jag lägger ut texten om South Park, mordhot och tanken på västerländskt kulturkrig.

Kim for the win!

Kim W Andersson har gjort ett jättefint Youtub-klipp där han bläddrar i Inferno till tonerna av Ennio Morricone. Han är en oslipad diamant... Nej förlåt, en jävligt slipad diamant!

Kolla också in hans skräckepos Puppy Love, när ni ändå är där.

South Park och Profeten

Imorgon måndag sänds en intervju med mig i P1 Kulturnytt om South Park. I det tvåhundrade avsnittet av SP dök profeten Mohammed upp iklädd en björndräkt (senare visade det sig vara jultomten i dräkten) vilket ledde till att den radikala islamska, New York-baserade gruppen Revolution Muslim, skrev ett slags dödshot mot South Parks skapare på sin hemsida.

Dödshotet ledde givetvis till omedelbar extra julafton för alla som tycker att det pågår ett kulturkrig mellan västvärlden och islam. Jag såg ett inslag med Anderson Cooper, en konservativ pratgubbe på CNN, som höll på att gå upp i limningen över hotet, samtidigt som han så uppenbart tyckte att South Park var ett motbjudande och anstötligt tv-program.

South Parks humor har alltid sparkat med full kraft mot alla tillgängliga skrev, och ingen liten fanatisk grupp kommer ändra på det. Yttrandefriheten hotas inte av radikala grupper, utom kanske högerextrema grupper och motorcykelgäng. De som tjänar på den här typen av kvasi-nyheter är, religiösa extremister (högerkristna och muslimska fundamentalister)  och krigstörstande liberaler.

De stora förlorarna är exempelvis europeiska muslimer som ser islamofoba lagar poppa upp i land efter land, och som känner hetsen och hoten ligga mer eller mindre uttalat i luften hela tiden. I förlängningen är alla som inte älskar religionskrig förlorare... Och serietecknare och folk som gör animerad film har inte ett vitten att vinna på att dras i förberedelserna till såna krig.

Vill ni höra mer, och kanske hur jag på slutet eldar upp mig själv i någon slags politisk affekt, kan lyssna på Kulturnytt i P1 imorgon bitti.